Hårt har sin charm och är ibland en nödvändighet. Kraft är inte fienden. Det finns nästan alltid fler sätt att göra saker än vi ibland tror, men för den som dras till det nästan magiska så är det lätta ofta det rätta. Det vanliga sättet? I sommar hade jag besök av en gammal träningskompis i Systema, och vi övade på att bryta balansen på varandra mycket subtilt - med en hand på skulderbladet. Båda är rätt svåra att få omkull, och i vår iver att få ner den andra så tog vi i hårdare och hårdare, och riktigt slet i varandras skulderblad. Vi strävade och blev alltmer målinriktade. Hur gick det? Det fungerade först, men sen blev den klumpiga behandlingen omvandlad till en stor skylt där det stod ”ledtrådar!!” och vi kunde båda stå hur länge som helst. Dessutom hade det här sättet sidoeffekter. Jag vaknade upp på natten med en skarp smärta i bröstryggen, och tänkte ”Hur ska jag kunna träna i morgon med det här?”, men det var helt borta nästa dag, så det var bara själva läkningsprocessen. Ett

Det vore både tråkigt och opraktiskt om vi alla var likadana. En del kan se matematiska sammanhang och samhällsmönster, medan jag för säkerhets skull räknar ut momsen varenda gång jag skriver ett kvitto. Hög känslighet för sinnesintryck Men på en del av mina kunder upplever jag att jag kan förnimma något utanför kroppen. Det mest fascinerande är att kunden ibland samtidigt beskriver att den tydligt känner när jag rör där. När det här händer så kan kunderna säga att de känner sig grundade och att det känns bra. Eller att jag liksom ”stängde dem”, så de blev mer sig själva och mindre påverkade av det som är utanför. Precis som vi alla kan bli bättre på matte (och jag säkert skulle kunna lära mig mina momssatser utantill…) så kan vi alla bli bättre på att förnimma och tolka intryck via våra sinnen, både innanför vår kropp och utanför. Fördelar med att kunna uppfatta subtila signaler Det finns så många fördelar. När vi målar, slöjdar, masserar, bygger och känner in människor som vi pratar

Många känner till muskler, skelett och organ men alla känner inte till vad som håller ihop allting. Fascian - det levande nätverket - är vad som bär kroppen som helhet och hjälper den att flöda. Vad är fascia Fascian är en tunn, stark och samtidigt följsam bindväv som omsluter och förbinder nästan allt i kroppen. Den finns runt muskler, organ, nerver, blodkärl och skelett. Om alla muskler, skelett och organ skulle tas bort men fascian skulle vara kvar, så skulle fortfarande kroppens form synas. På det viset är inget i kroppen separata delar utan allting hänger ihop. Kroppens fascianätverk syns som det vita i det här konstverket Det finns lite olika sätt att dela in fascia. En del forskare, till exempel Thomas Myers, räknar all kroppens bindväv som fascia. En fördel med det är att kunna jobba med kroppen som en sammanhängande helhet. Andra, som till exempel Gil Headley, ser fascian som en typ av bindväv som till exempel fascian runt muskler och ligament. Det kan vara användbart att skil

Har du fått en komplimang någon gång och nästan automatiskt slagit bort den? Kanske sa du något i stil med ”Äsch, det var väl inget”, ”Du gjorde ju så mycket mer”. Eller så bytte du snabbt samtalsämne, kanske till och med lämnade samtalet. Efteråt så började kanske du fundera över motiven hos den som gav komplimangen. ”Vad vill hon egentligen?”, ”Försöker hon manipulera mig?” eller ”Det säger hon nog bara!”. Ett lock över känslor och drifter Det här är ett exempel på något som kallas för affektfobi, en term som myntats av McCullogh, Kuhn, Andrews, Kaplan, Wolf och Hurley i boken Treating Affect Phobia. I mitt jobb möter jag titt som tätt människor som är med om precis det här, men de är så vana vid hur de brukar göra att de inte märker hur laddad situationen egentligen är för dem. Men så händer något som får dem att börja undra, och när vi börjar undersöka situationen så framkommer först starka hämmande, inåtriktade känslor, som inom affektfobi kallas för ångest. Ångesten kan vara inåt

Någon gång i ditt liv så har du känt dig frånkopplad och dålig, och någon gång så har en person kommit som kunde bekräfta dig i just den stunden som den du är, och få dig att känna att du hör hemma här. Just nu. Tänk om du själv kan vara den personen? För dig själv och för andra. Lag som är bra i medgång… Kanske har du förundrats ibland över medgångslag i valfri lagsport. Alltså lag som presterar bra och har självförtroende när de vinner. Tills de får en motgång. Då tappar de allt. Plötsligt fungerar ingenting och de har svårt att vända matcher från underläge. …men som tappar allt i motgång Självmedkänsla handlar nämligen inte bara om att stötta oss själva när det går bra. Det är inte en klapp på axeln - ”Det gjorde du bra” - när det är medgång och fråndragande av kärlek i motgång, för att ”visa” vad som är rätt och fel. Att till exempel en förälder slutar visa kärlek när barnet gör fel ger oftast en känsla av skam. Skammen sätter sig som en idé i kroppen och vi behöver då koppla ifrån

Känner du igen det här? Efter en pressad dag med många utmaningar så är det kaos inombords. Men så har du en kvart ute, i skogen, på en veranda eller i staden. Du sitter där och känner hur solen smeker dig i ansiktet. Du blundar och ljuden runtomkring dig får mer plats. Fåglar som kvittrar, vind som får träden att prassla. Du känner hur det fläktar och det doftar värme. Plötsligt så är du vän med allt igen. Kroppen känns sann och pressen känns längre bort. Nuet blir så verkligt. När sinnena lugnar rädslan Vi har många olika känselceller. För beröring, tryck, kyla och smärta. För kroppsuppfattning och för balans. Jag trodde att beröringscellerna var flest, och har sagt det till kunder ibland, men nu läser jag på igen och det verkar ju vara helt fel! Smärtcellerna är flest! För vår överlevnad så behöver vi förstås ha bra detektionssystem. Men det är helt klart något som händer när sinnena verkligen är ombord, när vi landar i ljuden, det lugna runtomkring dig och när huden berörs i tillit