Har du fått en komplimang någon gång och nästan automatiskt slagit bort den? Kanske sa du något i stil med ”Äsch, det var väl inget”, ”Du gjorde ju så mycket mer”. Eller så bytte du snabbt samtalsämne, kanske till och med lämnade samtalet. Efteråt så började kanske du fundera över motiven hos den som gav komplimangen. ”Vad vill hon egentligen?”, ”Försöker hon manipulera mig?” eller ”Det säger hon nog bara!”. Ett lock över känslor och drifter Det här är ett exempel på något som kallas för affektfobi, en term som myntats av McCullogh, Kuhn, Andrews, Kaplan, Wolf och Hurley i boken Treating Affect Phobia. I mitt jobb möter jag titt som tätt människor som är med om precis det här, men de är så vana vid hur de brukar göra att de inte märker hur laddad situationen egentligen är för dem. Men så händer något som får dem att börja undra, och när vi börjar undersöka situationen så framkommer först starka hämmande, inåtriktade känslor, som inom affektfobi kallas för ångest. Ångesten kan vara inåt

Någon gång i ditt liv så har du känt dig frånkopplad och dålig, och någon gång så har en person kommit som kunde bekräfta dig i just den stunden som den du är, och få dig att känna att du hör hemma här. Just nu. Tänk om du själv kan vara den personen? För dig själv och för andra. Lag som är bra i medgång… Kanske har du förundrats ibland över medgångslag i valfri lagsport. Alltså lag som presterar bra och har självförtroende när de vinner. Tills de får en motgång. Då tappar de allt. Plötsligt fungerar ingenting och de har svårt att vända matcher från underläge. …men som tappar allt i motgång Självmedkänsla handlar nämligen inte bara om att stötta oss själva när det går bra. Det är inte en klapp på axeln - ”Det gjorde du bra” - när det är medgång och fråndragande av kärlek i motgång, för att ”visa” vad som är rätt och fel. Att till exempel en förälder slutar visa kärlek när barnet gör fel ger oftast en känsla av skam. Skammen sätter sig som en idé i kroppen och vi behöver då koppla ifrån

Känner du igen det här? Efter en pressad dag med många utmaningar så är det kaos inombords. Men så har du en kvart ute, i skogen, på en veranda eller i staden. Du sitter där och känner hur solen smeker dig i ansiktet. Du blundar och ljuden runtomkring dig får mer plats. Fåglar som kvittrar, vind som får träden att prassla. Du känner hur det fläktar och det doftar värme. Plötsligt så är du vän med allt igen. Kroppen känns sann och pressen känns längre bort. Nuet blir så verkligt. När sinnena lugnar rädslan Vi har många olika känselceller. För beröring, tryck, kyla och smärta. För kroppsuppfattning och för balans. Jag trodde att beröringscellerna var flest, och har sagt det till kunder ibland, men nu läser jag på igen och det verkar ju vara helt fel! Smärtcellerna är flest! För vår överlevnad så behöver vi förstås ha bra detektionssystem. Men det är helt klart något som händer när sinnena verkligen är ombord, när vi landar i ljuden, det lugna runtomkring dig och när huden berörs i tillit

Vad är då självreglering? Psykologisk självreglering är förmågan att hantera våra tankar, känslor och beteenden - att styra oss själva och vårt liv i en riktning vi vill. Motsatsen kan vara känslostormar som ökar oproportionerligt, att vi dras med i och matchar andras negativa känslor, oklart tänkande eller att vi fixerat oss vid problem istället för lösningar. I vissa definitioner handlar det endast om att kunna reglera vårt nervsystem, i motsats till att vara dysreglerad. Det handlar om att använda vår energi på bästa vis för oss själva och dem runt om oss. Det finns MASSOR av sätt och vi mår såklart bäst om vi hittar sätt som stämmer bra med våra egna behov. Allt som behövs När jag var 23 så lärde jag mig att känna in i mellangärdet och ta ett andetag. Det lugnade direkt ner mig om jag märkte att jag varvat upp i situationer med andra människor. Jag blev allt bättre på att märka när uppvarven kom, ta kontakt med mellangärdet och ta ett andetag innan jag responderade. Jag höll på så

Om vi känner oss trygga med en annan person, så kan vi slappna av och ”låna” den personens lugn för att kunna lugna ner oss själva. Som behandlare så behöver jag därför hela tiden att fortsätta att jobba med mitt eget inre och mina låsningar. Att kunna smälta något som är obearbetat i oss själva, när det är oladdat för den som är jämte, kan vara otroligt frigörande och skönt. Överväldigad Kanske har du någon natt tittat ensam på en mycket otäck film, eller på nyhetsbilder som fick dig att förlora fotfästet. Fötterna blev kalla och drog ihop sig och det kändes som om faror lurade från alla håll. Du tittade dig snabbt över axeln med uppspärrade ögon, men ingen var där. Med stor ansträngning gick du till slut och la dig. Du stängde in din upplevelse i en låda i ditt inre och kastade bort nyckeln så långt du kunde. Trygg Tänk om du i stället hade delat detta med en person som är mycket trygg för dig. Inte en ”perfekt” person. Inte en polerad person. Inte en person som alltid håller med dig

I den här tredje och sista delen av texten så kommer det ämnen som för några av oss kan vara laddade att ens tänka på. Om du som läser känner att du får ångest, att tankar börjar snurra eller att du blir stel och kopplar ifrån, så ber jag dig att vara varsam med dig själv. Titta dig omkring där du just nu är <3 Personliga gränser När något eller någon (även vi själva) går över våra gränser, så reagerar kroppen med att dra ihop sig på olika vis. Om vi har gått på länge utan att tona in till vad vi egentligen känner och våra sanna kroppsbaserade ”nej!” eller ”ja!”, så kan vi bygga upp en massa inre tryck. Det kan sedan spilla ut i okontrollerat beteende (kamp/flykt), att vi stänger ner (frys) och/eller utmattning (inte tillräckligt med återuppbyggning i kroppen). Och kramp. Så vi behöver bli bättre på att hitta våra sanna ”nej!” och ”ja!” och faktiskt också kunna stå starkt i ”jag vet inte”, så vi inte tar in något som inte är bra för oss inom våra gränser. Ibland betyder det att vi tar