I den här tredje och sista delen av texten så kommer det ämnen som för några av oss kan vara laddade att ens tänka på. Om du som läser känner att du får ångest, att tankar börjar snurra eller att du blir stel och kopplar ifrån, så ber jag dig att vara varsam med dig själv. Titta dig omkring där du just nu är <3 Personliga gränser När något eller någon (även vi själva) går över våra gränser, så reagerar kroppen med att dra ihop sig på olika vis. Om vi har gått på länge utan att tona in till vad vi egentligen känner och våra sanna kroppsbaserade ”nej!” eller ”ja!”, så kan vi bygga upp en massa inre tryck. Det kan sedan spilla ut i okontrollerat beteende (kamp/flykt), att vi stänger ner (frys) och/eller utmattning (inte tillräckligt med återuppbyggning i kroppen). Och kramp. Så vi behöver bli bättre på att hitta våra sanna ”nej!” och ”ja!” och faktiskt också kunna stå starkt i ”jag vet inte”, så vi inte tar in något som inte är bra för oss inom våra gränser. Ibland betyder det att vi tar

Stressreaktion – flykt, kamp, frys, anpassning, kollaps Vi går vidare upp till den mer psykiska nivån. Även allt det psykiska utspelar sig i kroppen, med sina mängder av funktionsområden, andning, blodflöde, näring, rening, informationsupptag, celldelningar, elektriska impulser, kemiska ämnen och hormoner. Flykt – kroppen laddar och försöker komma undan hotet. Kamp – kroppen laddar och försöker ta itu med hotet. Frys – kroppen gör sig liten och minskar sin aktivitet, för att minska risken att bli måltavla för ett hot, samtidigt som vi har ett litet stresspåslag och är redo för att agera, så kroppen är spänd. Anpassning – trygghetssystemet är aktivt och läser av andra, men handlingar motiveras av rädsla för att försöka att tillfredställa omgivningen. Kollaps – kroppen upplever att det inte finns något att göra, stänger ner och blir alldeles slapp. På en väldigt grov nivå kan det vara värdefullt att göra följande indelning: Upplevd trygghet medför expansion och flöde. Upplevt hot medför

Häromdagen hade jag lust att bita mig i tungan igen. En person i mitt privatliv, vid sidan om jobbet, berättade att hen hade kramp. Jag hade bråttom iväg till min väntande pappa. Beskäftigt sa jag något i stil med ”Kanske det beror på att du satt still så länge!". Heureka! Livsförändrande! Det hade nog personen aldrig tänkt på… Eller… Så förenklande. Dagarna efter kände jag ett driv att be om ursäkt, men eftersom jag inte gjorde det får jag nöja mig med att förlåta mig själv för mänsklighet. Det är så lätt att hamna i jargong och förutsägbara mönster om vår mänsklighet. Att det är jargong betyder inte att det är felaktigt, men det är bara en så liten del av pusslet. Magnesium är en annan del av kramppusslet, och det stämmer att magnesium kan bidra mot kramp, men finns det en mer komplicerad bild? Den lilla atomen magnesium I just den här texten är den lilla atomen magnesium den minsta beståndsdelen, så vi börjar där och bygger uppåt. Magnesium är viktigt för många kroppsliga funktione