Hårt har sin charm och är ibland en nödvändighet. Kraft är inte fienden. Det finns nästan alltid fler sätt att göra saker än vi ibland tror, men för den som dras till det nästan magiska så är det lätta ofta det rätta.

 

Det vanliga sättet?

I sommar hade jag besök av en gammal träningskompis i Systema, och vi övade på att bryta balansen på varandra mycket subtilt - med en hand på skulderbladet.

Båda är rätt svåra att få omkull, och i vår iver att få ner den andra så tog vi i hårdare och hårdare, och riktigt slet i varandras skulderblad.

Vi strävade och blev alltmer målinriktade.

 

Hur gick det?

Det fungerade först, men sen blev den klumpiga behandlingen omvandlad till en stor skylt där det stod ”ledtrådar!!” och vi kunde båda stå hur länge som helst.

Dessutom hade det här sättet sidoeffekter. Jag vaknade upp på natten med en skarp smärta i bröstryggen, och tänkte ”Hur ska jag kunna träna i morgon med det här?”, men det var helt borta nästa dag, så det var bara själva läkningsprocessen.

 

Ett annat sätt

Nästa dag sa vi att vi behöver hitta ett annat sätt. Gå tillbaka till grunderna. Själva målet med övningarna vi gjorde var egentligen subtil inre stabilisering och kontroll och att hitta en gemensam tyngdpunkt mellan oss själva och den andra personen. Men så fort strävan börjar så förloras generellt den gemensamma tyngdpunkten. Bokstavligen.

Det kan ju vara väldigt bra i otroligt många fall. I explosiva rörelsekombinationer, som till exempel i friidrott eller hockey så kan det vara precis vad som krävs. Vi tar i, släpper taget om jämvikten och lättar... Men det vi övade på har nästan alltid sin plats även när det behövs styrka, stabilitet och explosivitet.

 

Ville nästan inte stå kvar

Vi återgick till att balansera oss själva och förhålla oss till den gemensamma balansen. Sedan tog vi ytterst mjukt och lätt kontakt och undersökte den kontakten från en slags inre rymd, utan särskilt mycket målsökande.

Visst, vi ville få fortfarande få ner den andra. Det målet fanns, men det var mer som en kompass som riktats in.

Till slut fick min kompis till en helt otrolig första kontakt, precis där skulderbladets mittersta spets möter bröstryggen. Mjuk och lätt. Jag kunde känna hur armbågen vreds nästan omärkligt i flera riktningar.

Sen följde rörelsen ner i golvet på ett nästan skönt sätt, och jag ville nästan inte stå kvar.

 

Mjuk väg

Nästan alltid så finns det en mjuk väg. Även om du en bråkdels sekund senare går in med din styrka och explosivitet.

Med hög känslighet och hjärtlighet så är det faktiskt lite extra möjligt att hitta den vägen! Vem säger det? Vad har du för källa? Det är jag som säger det.

 

Ångra mindre

När den första kontakten är lätt, så kan du fortsätta göra saker och vara i rörelse, samtidigt som du minskar risken att göra saker du ångrar. Du känner efter lite mer och du får då så mycket mer data. Du får vara mjuk och nästan omärklig, och kan ändå påverka.

Min man brukar vila genom att spela schack i mobilen. En gång spelade han mot en tydligt skicklig person som körde på strategin ”snabbt i alla lägen”. På ett ganska tidigt plan kunde min man se hur partiet skulle sluta, och att han själv skulle vinna, men personen fortsatte att sätta sina drag utan att stanna upp och ta in den vidare bilden.

Till slut så fanns inga andra möjligheter kvar än att min man kunde göra en dam, vilket hade gått att se länge. Först då gav den andra personen upp. Den personen hade använt en och en halv minut på sin tid. Min man hade använt sju minuter.

Om personen hade använt sin skicklighet till att ta in hela bilden så hade hen lätt kunnat antingen hitta andra vägar, eller sluppit köra huvudet in i väggen i halva partiet. Min man tog lite mer tid på sig men gick i just det här fallet hem med segern.

 

Kontakten med vårt inre

Även inåt så kan den lätta pejlande kontakten hjälpa oss. När ilskan börjar koka och vi hamnar i en slags inställning där allt känns som att det behöver vara en kamp, så kan en ram av att känna efter med en lätt första kontakt avväpna.

När vi har svårt att komma igång så kan ett litet lätt perspektivskifte och en slags undersökande rörelse fungera mycket bättre än att forcera igång den där stora förändringen av ”allt”!

 

Vad händer om du låter den första kontakten vara lätt?

Om du sätter din kompass mot det du vill, men samtidigt utforskar att släppa strävan och målinriktningen? Visst vore det skönt att släppa den ansträngning som är onödig, utan att släppa riktningen som helhet?

När är det bra att vara en fjäril med sting som Muhammad Ali och när är det bättre att gå in med murbräckan?


 

Vad händer om du går in hårt direkt?

Du kan testa själv om du har någon att prova på.

Ställ er mitt emot varandra så att du kan nå den andra. Sedan sträcker du fram din hand och trycker till på framsidan av axeln så att det är ofarligt, men ändå lite hårt. Du kommer ögonblickligen känna hur den andra personen utom sin egen medvetna kontroll spänner till sig.

Pröva nu i stället om du kan hitta en lätt och vänlig, jämn och öppen rörelse, där du kan flytta personens axel utan att aktivera försvarssystemen. Där har du i så fall lättheten.

Så här blir det lätt i andra fall också. Om vi tror att vi ska bli anfallna, så kan vi ofta agera som att vi försvarar oss mot något genom att gå in hårt. Men när vi går in hårt, så kan vi få motstånd till och med där det inte från början fanns något.

 

Vad betyder det här INTE?

Jag menar inte att vi ska behöva gå med på allt och inte vara bestämda. Jag tycker till och med att det är ytterst okej att få vara brysk och klumpig, både tillfälligt och som sitt personliga uttryck. Det kan ju vara härligt och uppfriskande tycker jag, så länge det är med gott hjärta och intention.

Det borde vara självklart att vi får göra fel och misstag när vi skaffar oss erfarenheter även om det såklart inte var vår mening. Hur skulle vi annars ha kunnat lära oss att gå?

Så det här är inte en text om att alla ska gå runt och vara mjuka hela tiden.

Det är inte heller en kallelse till att alla ska röra sig med samma lätthet som en fjäder. Det enda jag vill är att förmedla något som har gjort stor skillnad i mitt liv, och som jag hoppas kan öppna även dina sinnen på ett nytt sätt.

 

Hoppas att det här är till hjälp för dig!

Ju bättre vi kan förnimma små förändringar, desto tidigare kan vi justera. När den första kontakten är lätt så kan du fortsätta göra saker och vara i rörelse.

Använd kraft när det behövs.
Om du får information tidigare så kan du justera tidigare.
I en trygg kontakt kan du upptäcka så mycket.

 

https://www.bokadirekt.se/places/spira-spira-behandlingar-48656